En helg på Vancouver Island – nu vet jag hur det känns att vara myra

Utiskt över inloppet till hamnen i Vancouver från Grouse Mountain.

Eftersom Vancouver Island inte är en liten ö, till storleken är den ungefär lika stor som Nederländerna, bestämde vi oss för att tillbringa en helg där. Jag och den franska tjejen jag reser med begav oss vidare från Vancouver på torsdagen. Lite senare än planerat pga av lite problematik med en biluthyrningsfirma men slutligen kom vi fram till Victoria (den största staden på ön) på eftermiddagen. Tyvärr hann vi inte spendera så mycket tid i staden, men överlag verkade den väldigt charmig. Vi hade också turen att stiga in i en klädbutik och råkade stöta på en tjej som tipsade oss om ett ölbryggeri med restaurang i staden, vilket visade sig bli en av höjdpunkterna med Victoria.

Dagen efter blev det en tidig väckning för att hinna med att köra mot Tofino via Bamfield, en stad som vi inte visste något om men som enligt vår karta skulle vara ungefär lika stor som Tofino, detta visade sig inte vara fallet. Därtill finns det inte så många vägar på denna del av ön och på de flesta är utan asfalt och inte så bra underhållna så vi skumpade på i ungefärliga fyra timmar på vägar fulla av gropar och i väldigt kuperad terräng. Men iaf fick vi se Bamfield, en stad med 300 invånare och säkert en hel del mera av Vancouver Island än de flesta turister. Slutligen kom vi fram till Ucluelet nära Tofino i slutet av kvällen. Till stor del har den här helgen bestått av att göra kortare vandringar längs utmärkta leder. Naturen är ganska storslagen jämfört med platta österbotten men det bästa lär komma senare i klippiga bergen.

Vancouver Island

Under helgen fick jag också prova på hur det antagligen känns att vara av samma storlek som en myra. På väg mot Nanaimo, en av de största städerna på Vancouver Island, stannade vi vid ett ställe där en del träd är över 800 år gamla. Det betyder också att de är väldigt stora, både till diameter och höjd. Så efter att gått runt där en stund kan jag tänka mig hur en myra känner sig då den genom en gräsmatta. Planen var att sova i Nanaimo men eftersom alla hostell var fullbokade blev det ett impulsbeslut att ta den sista färjan över till Vancouver för att lämna tillbaka vår hyrbil och vara natten där.

I förrgår blev det en halvlugn dag i Vancouver för att på eftermiddagen ta en buss längs med Sea to Sky Highway till staden Squamish. Sea to Sky Highway är vägen mellan Vancouver och Whistler (den största skidorten i Nordamerika, tyvärr har vi inte tid denna gång med den orten så lämnar den till framtiden) som är känd för sina storslagna vyer och har fått sitt namn därefter. Squamish är liten charmig stad som jag blivit tipsad om av en kille som råkade befinna sig på samma buss som mig mellan New York och Toronto för någon vecka sedan. Staden är belägen halvvägs till Whistler och är inte ett vanligt ställe för turister att stanna även om området är vackert och även erbjuder många vandringsleder. Här stannade vi endast en natt och tog en buss vidare till Jasper Nationalpark på eftermiddagen. Imorse efter ungefärliga tolv timmar kom vi fram till Jasper och har idag fått njuta av varma 18 grader och sol idag ute på vandringslederna. En del av vandringslederna är ännu inte öppna för säsongen då våren kommit relativt sent till området i år, oavsett är det inget problem att hitta lämpliga vandringsleder i området.

Ett av de äldsta träden i längs Cathedral Trail på Vancouver Island

 De sista dagarna i Vancouver före vi begav oss till Vancouver Island hann vi med en hel del också som bland annat Granville island, Grouse mountain och Lynn canyon. Därtill spenderade jag en halv dag med en tjej (och hennes pojkvän) som jag lärt känna under mina dagar i New York. Vancouver är en mina favoritstäder hittills, det som gör den speciell är cafekulturen, närheten till naturen, mångfalden av kulturer och maten. Vad jag kommer att sakna mest är nog att kunna beställa en riktigt bra kaffe, jämför man Starbucks med några av caféerna här lämnar Starbucks långt efter. Utbudet av restauranger är stort och billigt, en av kvällarna tog vi takeaway sushi vilken var den billigaste och bästa jag någonsin haft. Överlag har vi annars kokat mat till stor del själva för om vi skulle äta ute var dag i fem veckor blir det för dyrt.

Ikväll blir det en lugn kväll på hostellet här i Jasper så vi hinner ta igen lite sömn efter att spenderat senaste natt på bussen så vi orkar med en lite längre och tuffare vandring imorgon. (På grund av dålig internet förbindelser för tillfället lägger jag upp mera bilder senare från klippiga bergen)